Tre saker du kan göra, i den ordning de händer

Genomgång ett

Ett möte hölls. Du har ett Teams-transkript.

1 — Hämta filen

I Teams: öppna mötet, sedan Recap → Transkript → Ladda ner → .vtt. Vilket annat verktyg som helst fungerar likadant; en .vtt är en .vtt.

2 — Öppna en session där dina anteckningar bor

$ cd ~/notes/acme/meetings
$ claude

Var du startar spelar roll och är det första orienteringssidan tar upp: en session som startas ovanför din mapp söker igenom allt som ligger bredvid den också.

3 — Ge den filen

> /transcript ~/Downloads/meeting-2026-09-24.vtt

Eller klistra in innehållet direkt i sessionen efter kommandot. Det finns inget importsteg och ingenting laddas upp någonstans.

4 — Vad som kommer tillbaka

En enda markdown-fil, namngiven efter datum, deltagare och ämne — 260924-acme-kvartalsgenomgang.md — med avsnitten i den här ordningen:

1. Nästa steg — en tabell med åtgärder, ägare och datum. Först, eftersom det är vad en läsare skannar först.
2. Beslut — vad som beslutades och varför. Finns med även när inget beslutades, och säger det: ärlig frånvaro är sökbar, tyst utelämning är det inte.
3. Konklusion — en eller två meningar om vad som ändrades.
4. Diskussion — berättelsen om vad som sades.
5. Bakgrund — referensmaterial, längst ner, eftersom bakgrund är referens snarare än navigation.

Namn löses upp, de transkriberas inte: talaretiketterna ett transkriberingsverktyg hittar på matchas mot den lista din mapp känner till. Det är det första en sammanfattning måste få rätt, och det första en modell utan hjälp får fel.

Total uppsättning: ingen. Det här fungerar med ramverket installerat och inget annat konfigurerat.

Genomgång två

Fyra möten senare. Vad har vi egentligen?

Du har gjort det ovan i några veckor, i några mappar. Nu handlar frågan inte om ett möte utan om högen — och det är frågan ingen kan besvara utifrån, eftersom en mapp med ett pågående projekt och en mapp med gamla transkript ser identiska ut: samma djup, samma namngivning, båda med en mötesmapp.

Fråga den

> /ops project list

Det som kommer tillbaka är en gruppering, och grupperingen är svaret

Varje rad bär hur många daterade möten den håller och när protokollet senast rörde sig — läst ur ändringsloggen där det finns en, eftersom en loggpost är en medveten handling och en filtidsstämpel är vad en synk råkade göra sist.

Varför det är det användbara svaret

Uppmätt på ett verkligt valv: fyrtio projektformade mappar, fem konfigurerade, fyra med loopen inkopplad. Värdet är inte fyran. Det är att trettiofem mappar som såg ut som projekt inte var det, och nu säger det — flera av dem helt riktigt, eftersom en hög material är en fullt legitim sak för en mapp att vara.

Läs-bara. Den ändrar ingenting och är trygg att köra på en mapp du aldrig konfigurerat.

Genomgång tre

Sex veckor in. Den börjar berätta saker du inte frågat om.

De två första genomgångarna är du som ställer frågor. Den här är materialet som besvarar en du aldrig skrev — vilket är den del som bara finns för att anteckningarna samlats i en form något kan läsa.

Vad som tyst har hänt

Varje bearbetat möte lämnar observationer efter sig: skälet bakom ett beslut, ett mönster i hur någon tar upp saker, en korrigering av ett antagande. Var och en börjar som en hypotes — noterad, och betrodd med ingenting.

Compile: när tre observationer blir en regel

> /insights compile

När tre hypoteser i samma mapp påstår samma sak befordras den tidigaste till en regel. De övriga markeras som ersatta och pekar på den, och regeln antecknar var varje bekräftelse kom ifrån. Antalet räknas i separata dagar — fem poster från en och samma eftermiddag är en observation.

"Samma sak" bedöms, den räknas inte. Sammanfattningarna skrivs av en modell och formuleras nytt varje gång, så två poster som säger samma sak delar sällan ord — en tidigare version krävde 60 % ordöverlapp och befordrade, i ett riktigt valv, aldrig någonting.

Vad compile vägrar befordra, och säger ifrån om: en grupp som bara hålls ihop av ett ämne (seo, payments) och inte av ett påstående; en grupp som innehåller ett beslut och dess senare omprövning — den tidigaste posten vore den återkallade; och en grupp från ett enda tillfälle. Varje överhoppad grupp rapporteras med sitt skäl. Räkna med en handfull befordringar per körning, inte dussintals: de flesta observationer är just observationer.

Och sedan kommer regeln tillbaka. En bekräftad regel laddas in som stående kontext av /ops och /transcript när du arbetar i den mappen — så nästa möte bearbetas av något som läst de tjugo föregående.

Det är loopen som sluts, och hela skälet till att det här inte är en anteckningsapp. En anteckningsapp har ingen uppfattning om ditt tjugoförsta möte.

Namn den hör om och om igen

Ett namn transkriptet inte kunde placera flaggas i sammanfattningen. Ensam läses den flaggan en gång och glöms. Compile räknar dem tvärs över mappar och listar varje namn som flaggats två gånger eller fler och som ingen roster eller kontakt löser upp — en lista till dig, aldrig en skrivning: om ett namn är en person är ett påstående bara du kan göra. Lägg in dem som är det i rostern, så slutar flaggorna.

Degradering, som spelar större roll än befordran

När en korrigering säger emot en regel faller regeln tillbaka till hypotes, antecknar vad som motsade den, och slutar laddas in. Ett system som bara kan ackumulera tilltro är ett system som blir mer fel med tiden, och säkrare på det.

Synthesize: från poster till artiklar

> /insights synthesize

Klustrar besläktade insikter tvärs över mappar och skriver en ämnesartikel per kluster över tröskeln — levande dokument, namngivna efter ämne och aldrig daterade. Var och en bär sina källor, hur tänkandet utvecklats, var insikter motsäger varandra, och ett avsnitt med öppna frågor.

En artikel du redigerat för hand skrivs aldrig över. Den flaggas och du får frågan.

Och ingen sökinfrastruktur

En session som besvarar en fråga läser indexet först och öppnar sedan bara den relevanta artikeln. Ingen vektordatabas, inga embeddings, ingen genomsökning av hela valvet. Indexet är en fil; artiklarna är filer. Det är hela mekanismen.

Kör compile varje vecka och synthesize när den säger att ett kluster passerat tröskeln. Båda är idempotenta — att köra dem två gånger ändrar ingenting två gånger.

I praktiken

Fyra situationer där det används

Genomgångarna visar dragen. Här är situationerna folk använder dem i. Alla körs i dag, och alla använder bara det som genomgångarna ovan redan tar upp.

Ett teamprojekt med möte varje dag

Åtta till tolv personer, en standup eller ett veckomöte. Före mötet skriver /ops prepare agendan och börjar med det som inte landade förra gången. Facilitatorbladet (vilken fråga som ska ställas) skrivs för hand, eftersom det är omdöme och inte generering. Agendan visas på skärmen och mötet spelas in. Efteråt gör /ops process om det till summeringen och actionlistan med ägare, och erbjuder en sammanfattning. Om den skickas avgör du; kontraktet lämnar det steget till en människa med flit.

Kräver en mapp där loopen är kopplad. Genomgång två visar vilka av dina som är det.

Att hålla leverantörer till vad de sagt

Ett projekt med externa leverantörer, där risken är att det som avtalats sakta glider. Varje summering bär besluten och varför de fattades, och det som inte landade hamnar överst på nästa agenda. Du kommer alltså till mötet med punkterna som ska bockas av, och när en leverantörs version börjar skilja sig från vad som sagts tidigare ligger den förra en fil bort. Ingenting upptäcker glidningen åt dig. Den syns för att den skrevs ner.

Kräver samma sak som genomgång ett, gjort efter varje möte.

En kvart av att prata

Kunskap som bara finns i en persons huvud: varför varumärkena ligger där de ligger, var grafiska manualen och verkligheten inte stämmer. Spela in dig själv när du pratar igenom det i en kvart, ge transkriptet till /transcript och ställ sedan frågor till materialet i samma session. För en del var det här steget som fick resten att gå ihop.

Total uppsättning: ingen, som i genomgång ett.

Ett projekt från första kundmötet till stängning

/ops project new skapar mappen och registrerar den. Briefen läggs in som första dokument, och varje möte därefter lägger till sin summering och flyttar sina uppgifter. Att stänga projektet (utvärderingen, registerraderna, vad som händer med öppna uppgifter) görs för hand i dag. Den halvan är föreslagen i ramverket, inte byggd.

Att öppna är ett kommando. Att stänga är en checklista du håller själv, än så länge.